Jag är nog bitter

Jag är för sjuk för att blogga. Natten som passerade låg jag och feberyrade på mitt jobb. Min kollega tittade mycket skeptiskt på mig och skjutsade hem mig på morgonkvisten, trots att hon bor två mil åt det andra hållet. Så gör en god människa för en sjuk människa.

Den där granplundringen hade jag sett fram emot. Gräva ner allt som har med filthjärtan att göra och kanske dansa en liten sväng runt granen. Men nu är jag sjukskriven. Jag ligger hemma och gnäller ynkligt som ett barn. Framförallt är jag i princip döv på ena örat. Så återigen får jag nog säga att jag avstår allt som har med socialt liv att göra.

Det är skönt att höra att ni tröttnat på varandra efter intensivt umgänge under julen. Jag som bara hann träffa er två gånger. Tänk om livet hade varit snällare mot mig, så jag också hade haft tid att tröttna på er. Nu ligger jag istället här med febertoppar och saknar er så det gör ont. Det kanske är febern som gör ont när jag tänker efter.

Ni råkar inte känna någon slags alternativ medicinman kanske som kan slå ett par slag med sin käpp, nynna några konstiga ord, ge mig en dryck på getblod och fladdermusavföring så jag blir frisk?