fredag 23 januari 2009

Till min ömma fostermor

Att det är fler än vi som skriver bloggen även läser den är något jag brukar glömma bort. De närmast sörjande läser även de, oavsett anledning, jag tror att det handlar om nyfikenhet. Vilket i sig är en god egenskap, men det ställer högre krav på mig och det jag skriver.

Till min fostermor vill jag säga att jag och Michaelsson inte är osams, jag tycker bara om att ryta till ibland. Det är så tryggt och bra att göra det hemma framför datorn, på min kammare, här slipper jag konsekvenserna.

Nu har jag återigen varit diplomatiskt och en god människa, men jag måste få det sagt att den där förbannade Michaelsson måste sluta att prata om blöjbyxor såfort man ses. Livet har så mycket mer att erbjuda än möjligheten att sitta och göra ifrån sig utan att lämna tv-soffan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar