Ett öppet brev...

Samuel, jag har hört rykten om att du fixat till dig en frisyr a la rockbilly. Stämmer detta? Och varför har vi inte fått se bildbevis? Hur kan du dölja något så storslaget från mig? Din enda riktiga vän.

Cajsa, jag har inspekterat de där småglinen du har börjat umgås med i Norrtälje. Dom ser precis likadana ut och de där småpöjkarna ser mäktigt vidriga ut. Känner du dig gammal? Känner du dig älskad? Förmodligen inte. Jag är den enda som älskar dig på det sättet som du vill bli älskad.

Fredrik, dig pratar jag med så ofta så det känns som att jag aldrig hinner sakna dig. Hur känns det att vara utestängd från resten av Sverige när du sitter där på den lille skitön? Hittar du några nya vänner? Förmodligen inte. Jag är den bästa faghagen man kan tänka sig.

Gabbis, när ska vi egentligen få se bilden där du rakar ditt kön? Eller när ska du börja blogga igen? Jag blir så matt. Trött. Och irriterad. Det vore faktiskt på sin plats att du berättar hur det är att bo alldeles själv och äta välling om kvällarna. Glöm inte att jag är ditt trognaste fan. Eller stalker. Beror på hur man vill se det.

För övrigt saknar jag er alla mäktigt mycket. Fast det var bara en parantes.