Öy!

Jag saknar Little Dalarna. Och jag anser att det inte finns ett bättre tillfälle än just nu att återuppta denna kärvänliga blogg. Nu när vi är spridda överallt i hela riket.

Visste ni förresten att de som jobbar som vägarbetare faktiskt jobbar här i Värmland. Jag är i chocktillstånd. Dom lägger asfalt överallt och hela tiden. Som om dom aldrig vilade. Till skillnad mot i skit-Dalarna där alla vägarbetare "tar igen sig" hela tiden. Jävla Dalmasar.
Fast värmlänningarna har ingen känsla för tid. Alla värmlänningar är försenade. Precis hela tiden. Och norrmännen sen. Alla dessa norrmän som envisas med att gå på skolan och bo i Årjäng. Låt mig inte ens börja där. Det kommer sluta i ett virrvarr av norge historier som inte ens är särskilt roliga.

Jag saknar inte Dalarna det minsta. Fast varje gång jag målar blir det alltid en liten dalahäst eller kurbits. En av mina lärare säger att det är något slags omvänt Oidipuskomplex. Jag kan inte hålla med honom om detta.